Caresuming i Sydostasien – Del 1, Bangkok
28 december, 2009
Efter att ha funderat och diskuterat caresuming i över ett halvår uppstod naturligtvis frågan när jag skulle åka – Är caresuming lika aktuellt på andra sidan jorden som det är här? Här kommer svaret. Dagens inlägg handlar om Bangkok
Jag hamnade till att börja med på samma ställe som de flesta turister hamnar på när de är i bankok, Kao San-området. En aldrig sinande ström av bussar fulla med magväskbärande, svettiga, bleka eller brända européer väller dagligen in i området. Kao San Road, juvelen på denna asiatiska krona, erbjuder allt man kan önska sig. Förutsatt att man bara önskar sig, trägrodor, ping-pong-shower och t-shirtar med roliga tryck på.
Cheap cheap var det enda försäljningsargument jag hörde. Vad det nu var som var cheap cheap, lämnades därhän. Det viktigaste var att det var just:
cheap cheap.
Kunder får den marknad de förtjänar, även i Thailand. Något märkligt verkar hända med alla som är på besök där. I Thailand kostar allting ungefär hälften så mycket som det gör här. Detta gäller biobesök, mat, hotell, märkeskläder, krimskrams på en marknad och allt annat. Detta verkar få människor extremt prismedvetna, alla vill hitta klipp och alla vill handla mycket. Det gör i sin tur att de blir beredda att kompromissa allt annat. Kvalitet, produktionsförutsättningar, shoppingupplevelse eller något annat de aldrig kompromissat med i Sverige, kastas ut genom fönstret lika snabbare än man kan säga: ”How much to Kao San road?”.
Jag insåg snabbt att det här inte var vägen för mig utan tog mitt pick och pack och flyttade till en mer lokalbefolkad del av Bangkok. Där fick alla mina fördomar om de skrikiga marknaderna där allt går sönder inom en vecka sig en rejäl törn. Bangkok spöar Stockholm i precis alla kategorier utom möjligtvis invånarnas genomsnittslängd. Galleriorna är sprängfyllda med unika coola varumärken som berättar en historia och står för något. Utelivet är fetare, husen är vackrare och man märker att Thailand ser sig själva som ett land som har allt att vinna och inget att förlora.
Vad jag däremot inte såg särskilt mycket av var eko- och hälsorevolutionen som finns här. Det behöver dock inte bero på att den inte finns. Det är ju mycket lättare att upptäcka andra, mer visuella element i en kultur. Vad heter Raw food på thai tillexmpel?
Läs också:
Vi släpper in er till en tidig beta-version av Caresumers!
18 december, 2009
Vill du vara med och testa Caresumers? Vi har kommit en bit på väg, men det är en del kvar innan sajten är klar, nu behöver vi innehåll och hoppas att du vill hjälpa oss med det.
Så här är det: det finns en del varumärken inlagda nu, rekommendationsfunktionen är inte igång än, vi måste få in lite folk som sätter betyg innan vi kan göra klart den.
Det du kan göra nu är:
Betygsätta varumärken. Sätt betyg och kommentera alla varumärken som finns inlagda! =)
Diskutera varumärken, annat som rör ”caresuming”. Tänk på att du kan starta diskussioner från varje varumärke!
Vi värdesätter jättemycket att få din hjälp att få innehåll på sajten och ännu viktigare: feedback. Antingen i diskussionen som heter Caresumers eller via mail, det går bra vilket som. Det är för att vi tillsammans ska kunna utveckla Caresumers.se så att det blir bäst möjligt!
Så: Kör hårt, testa på och ge feedback på vad som är bra och vad som är mindre bra!
Gå in på: http://beta.caresumers.se/
Användare: caresumers
Lösen: caresumers
Tack för din hjälp och hoppas att du redan nu ser vad du kan få ut av Caresumers i framtiden!
Läs också:
Vem bestämmer – konsumenten, producenten eller media?
1 december, 2009
Räcker det med att vara nöjd eller måste man vara serviceminded också?
Förra veckan uppmärksammades sushistället Råkultur (på Kungstensgatan 2, Stockholm) för jag vet inte vilken gång i raden. Kocken hade vunnit pris i en sushitävling, han var näst bäst i världen på sushi. Sayan Isaksson som han heter var dock noggrann med att påpeka att det var så att han vann silver av de som var med och tävlade, inte av alla i världen. Näst bäst i världen eller inte så har de fått 5 stjärnor av DN, 4 plus av Aftonbladet osv. Läser man sedan lite längre ner i recensionerna där kunderna fått chansen att säga vad de tycker så är det inte lika positivt. Av 20 inlägg är det få som är positiva, de flesta är mycket besvikna på hur de tappat allt sedan de börjat få bra recensioner. Många har gått dit med en positiv inställning, vissa har till och med gått därifrån innan de fått maten, efter 40 minuters väntan. Många uttrycker ren nonchalans från personalen
Är det ok att behandla sina kunder hur som helst bara för att man har fått bra recensioner? Och hur kan recensenterna vara de enda som fått bra service när stor del av alla andra kunder uttrycker ett stort missnöje? Räcker det med att vara ett tillräckligt creddigt ställe för att få media på fall eller behöver man prestera också, det kan man fundera på. Det ska bli spännande att gå dit i veckan för att uppleva det själv. Creddigt eller inte, om man inte inser att det är kunderna som betalar för maten som ska vara nöjda, inte personalen eller de som skriver om det, borde det bli svårt.
Läs också:
Bryr man sig mer om saker som kostar mycket pengar?
27 november, 2009
Hänger sättet man behandlar något man köpt ihop med hur mycket den kostar?
Oftast är det en större tröskel att köpa något som kostar mycket pengar. Man tänker då mer innan man väljer att köpa något. Om det är unikt, säg att du köper det på second hand, är det då det som påverkar hur vi behandlar det? Hänger det ihop att det ofta känns unikt om man köper något dyrt eftersom sannolikheten är större att inte lika många har det, ja, kanske.
Man kan dra slutsatsen att man lägger ut pengar på billiga saker, oftast fler än dyra och dessutom inte är rädd om dem. Man slänger mer pengar på billiga saker än på dyrare saker som man faktiskt vill ha och som man antagligen tar bättre hand om. En konstig ekvation, för antagligen blir det dyrare att handla många billiga saker än få dyra.
Ska en produkt behöva vara dyr och/eller unik för att vi ska ta hand om den?
Läs också:
Slow fashion, mode med eftertanke som frigör sig från säsongstänket
24 november, 2009
Mode karaktäriseras ofta av snabba förändringar. Varje år är det modeveckor världen över som presenterar vad som gäller under korta perioder framöver. Man kategoriserar året i säsonger där det ständigt är nya saker som gäller.
Rakt i motsats till det går Slow fashion, det handlar om att bygga en garderob av kläder som inte nödvändigtvis är knutna till säsonger och som är producerade med ett hållbart tänk, av hög kvalitet och som man vill behålla och använda mer än några månader. Kläder ska vara ”trendlöst trendiga”. En designer som tagit vara på detta är Anna Bonnevier och det är ett bra exempel på hur man kan skapa tidlösa kläder som sträcker sig över säsongerna, men samtidigt är trendiga. Även det svenska klädmärket Dagmar pratar om detta och ska man se framåt så är det en tanke som måste slå rot på fler ställen. Det håller inte med slit-och-släng-mentaliteten som på många ställen råder i modevärlden. Det handlar om långsiktighet och hållbarhet och som vi kan se så går det inte emot att vara trendig, det handlar bara om att lägga lite mer tankeverksamhet i sina beslut. En tröja för 149 kr som inte är sig lik efter 4 tvättar är helt plötsligt inte så billig när man måste köpa en ny. Betala fem gånger så mycket så håller den säkerligen fler än fem gånger så länge. Dessutom är det sannolikt producerad under bättre förhållanden. Så tänk långsamt mode!
Läs också:
Caresumers tipsar om tänka-till-filmer
20 november, 2009
Det dolda priset
I ett stekhett rum på tio kvadratmeter bor sju unga indier som tillverkar mobiltelefoner. De jobbar sex dagar i veckan för omkring 20 kronor om dagen och är rädda för att bli sjuka av sitt jobb. Indien drar stor nytta av utvecklingen inom IT-industrin men drabbas också av dess baksidor. Filmen lanseras idag och går att köpa från Fair Trade Center för 180 kronor och den får inte visas för vinstdrivande syften.
Food Inc.
Vet du var din mat kommer ifrån? Dagens matproduktion har mycket lite med glada kor, naturliga grönsaker och lantlig idyll att göra. Dagens matproduktion är en mycket smutsig industri som styrs av ett fåtal stora företag vilka sätter vinst framför böndernas överlevnad, djurens välmående och konsumenternas hälsa. I hyllade dokumentären Food Inc. granskar filmaren Robert Kenner denna industri i sömmarna och resultatet är en av årets mest skakande och viktiga filmer. ”See it. Bring your kids if you have them. Bring someone else’s kids if you don’t.” – David Edelstein, New York Magazine. Regissör: Robert Kenner. Biopremiär: 2010-01-29
Story of stuff
En 20 minuter lång tankeställare om konsumtion. http://www.storyofstuff.com/
Ibland är det jobbigt att kolla på den här typen av filmer för att det blir svårare att blunda för verkligheten. Vad man än säger så är det bara vi som kan påverka, genom att göra bästa möjliga val. Vi kan välja hur vi konsumerar och påverka genom att tänka till. En klok person sa till mig att hon ser det som att hon röstar på vilken typ av värld hon vill ha med sina pengar. Så: ut och rösta!
Läs också:
Done Right, kambodja och lite ny arbetsfördelning.
18 november, 2009
När några vänner till mig berättade att de skulle flytta till kambodja för att driva etisk och ekologiskt hållbar produktion, visste jag direkt att jag behövde åka dit och se hur det kommer gå i praktiken.
Done Right har en väldigt bra syn på hur skysst produktion ska gå till. Istället för att förlita sig på märkningar, byråkrati och regelverk, vet de att det är bra gjort, eftersom det är deras grannar som har gjort det. Det här för med sig två positiva saker:
- Hjälpandet blir mänskligt och personligt.
- De som driver Done Right kan trivas väldigt bra medans de räddar världen
Eftersom jag åker till kambodja kommer min närvaro här på bloggen, på Facebook och Twitter bli något mer sporadisk. Därför lämnar jag nu över redaktörskapet i min kollega Annas trygga händer. Jag ska göra mitt bästa för att berätta om caresumersklimatet i kambodja och de varumärken jag hitta där som är värda att älska.
Vi ses när vi ses!
/Kristoffer
Läs också:
Scans fruktansvärda nya slogan
17 november, 2009
Ny slogan från ”Mamma” Scan tar priset när det kommer till konsumentmanipulation och oärlighet.
Scan – Bry dig om vad du äter
Ironi hörde hemma på 90-talet och det här är verkligen precis lika ironiskt som Delicatos kampanj mot att leva nyttigt. I egenskap av självutnämnd talesperson för människor som bestämmer över sin konsumtion måste vi sätta ner foten. Industriell köttproduktion av den typen som Scan arbetar med resulterar alltid i skräpprodukter. Att välja vilken smak man vill ha på sitt skräp är inte samma sak som att bry sig. Vi föreslår därför ett mer passande alternativ:
Scan – Du blir i alla fall mätt
Läs också:
Leka sig till medvetenhet?
12 november, 2009
Vi har designat en lek/spel för facebook. Konceptet känner säkert vana facebookanvändare till sen tidigare. En bild presenteras med olika karaktärsdrag. Din uppgift är att tagga den vän som passar in på karaktärsdraget. Vi har gjort samma sak fast för olika konsumtionsmedvetenheter istället.
Vi på Caresumers vill ju gynna medvetenhet i konsumtion. Vi vill att människor ska välja vad de står för när de handlar och inte bara köpa för köpandets skull. Exakt vad du står för i sin konsumtion, spelar inte särskilt stor roll för oss, bara du vet att du har valt. Det är därför vi har designat spelet.
Vill du spela spelet?
Gå först in på den här länken! (du måste vara inloggad)
1. Om du inte redan är det, bli ett fan. Facebook tillåter tyvärr bara att fans taggar bilder. Du blir fan genom att klicka på Caresumers.ses profil ovanför bilden och sen ”bli fan”.
2. Klicka på nästa tills du hittar en bild som ännu inte är taggad. Vi kommer se till att det alltid finns otaggade bilder.
3. Tagga dina vänner som bäst passar in på beskrivningen.