Rättvisemärkt är inte lösningen på fattigdome enligt Lunds Universitet
29 oktober, 2009
Enligt en ny studie gjord av Lunds Universitet och Lantbruksuniversitetet, är inte Rättvisemärkning en lämplig lösning på fattigdomen bland många av Världens bönder. Studien föreslår en lösning som baseras på ökad produktivitet bland världens bönder som enda lösning. Caresumers ser möjligheter för ökad effektivtet i distributionen och högre matpriser som alternativ lösning.
Prolemet: Rättvisemärkning bygger bland annat på att alla bönder alltid ska få ut en viss minimilön för sina grödor. I nu läget är 1,5 miljoner bönder anslutna till Fairtrade. Det finns totalt cirka 880 miljoner fattiga bönder i världen. Studien påpekar att det inte finns tillräckligt mycket resurser för att ge alla bönder så bra betalt att de kan komma ur fattigdomen.
Lösningen: Studien föreslår istället en lösning som bygger på ökad effektivitet i jordbruket, så att bönderna istället kan sälja mer grödor. Tanken i sig är ju fin, men har problem. Tillexempel krävs ökad markareal för många typer av effektivisering. En relevant kompletterande utredning för hur stora möjligheter det finns att lyfta böner ur fattigdom med hjälp av effektivitet tycker vi skulle sitta på sin plats! Finns det tillräckligt mycket odlingsbar mark för alla?
En annan lösning: I Sverige läggs cirka 12%-15% av våra pengar på mat. Det är en andel som absolut har potential att växa. Många människor har med andra ord möjlighet att lägga mer pengar på mat. Det innebär att bönderna skulle kunna höja sina priser.
Produktionspriset för en tröja är ofta cirka 1% av försäljningspriset. Ur det effektivitetsperspektiv som forskarna föreslår är detta en ofantlig förlust. Det finns stora möjligheter att öka effektiviteten även i denna process. Detta har vi sett bland annat Dem Collective göra. De har lyckats lägga så mycket pengar på produktionen att den är både etisk och rättvisemärkt, men ändå sälja kläder i en konkurrenskraftig prisklass här i Sverige!
Läs också:
Kommentarer »
Peter Carlsson — 29 oktober 2009
Alltid intressant med alternativa lösningar. Men i en tid då många livsmedelshandlare och grossister plockar ut häftiga vinster, kanske inte högre priser för konsumenten ska vara första alternativet? Kanske lite omfördelning av hur stora delar av det innevarande priset som går till vem skulle kunna funka också? Jag menar, ett högre pris hos bonden måste ju inte nödvändigtvis resultera i ett högre konsumentpris om inte livsmedelshandlaren tvunget ska maximera sin vinst …
Johan C — 29 oktober 2009
Man skulle också kunna formulera det så här: Om man statsar på att utbilda de som odlar i moderna ekologiska tekniker (växtföljder, etc), så får vi en radikal produktivitetshöjning på befintlig mark, precis där maten behövs. Normalt när man talar om produktivitetshöjning, så förstår man med det konstgödning och bekämpningsmedel. det förra har sina problem om man tar peak oil i beaktande, det senare har sina problem om man tar arbetarskydd och utgifter för fattiga bönder i beaktande.
kristoffernolgren — 29 oktober 2009
Peter Carlsson: Det är det jag menar med mitt andra förslag! Öka effektiviteten i distributionen
Vad är Växtföljder?
H C Barregren — 30 oktober 2009
Man får hoppas att rättvisemärkt inte försvinner. Det ÄR en bra sak, även om det inte kan rädda världen helt på egen hand.
Bo — 31 oktober 2009
Vet inte så mycket om Dem, (kollade sidan väldigt snabbt, hittade inte vad jag letade efter), men de agerar ju på en marknad där kraftiga överpriser i förhållande till produktionskostnad dominerar; det är lättare att hålla ett jämförelsevis lågt pris med så mycket utrymme. Grödor å andra sidan gissar jag att priserna är mer pressade på.
Jeppe — 01 november 2009
Håller med Johan om att utbildning kring ekoodling kan göra stor nytta och minska beroendet av oljan!
Växtföljd, kan väl enklast beskrivas som att man odlar/växlar olika grödor/växter under olika år på samma mark för att inte ”göra slut” på olika näringsämnen och mineraler och hålla borta ”skadedjur”? rätta mig om jag har fel…
Kristoffer: Ni borde titta på designkonceptet ”Cradle to Cradle”, det har frälst mig och många andra och handlar b l a om konsumtion.
http://www.vaggatillvagga.se eller http://www.facebook.com/group.php?gid=115017476080
/Jeppe, BonkeliMini
kristoffernolgren — 02 november 2009
Barre: absolut är det det! Men kanske snarare värt att se som en opinionsbildare/frågeställare än något som löser problemet. Många bäckar små right?
Bo: Bra poäng! Samtidigt tror jag det handlar om leveranskjedjor. Grosisten sitter ju där som en slempropp i mitten. Jag ser framför mig hur en enskild matbutik i sverige skulle kunna lägga bud direkt på grödor från bonden. Via nån skysst website. Det enda som behöver läggas till är transportkostnaden, som snarare då köps in som en tjänst.
RSS för dessa kommentarer. TrackBack URL